Fyra månader senare har jag gjort det! Nu har jag för första gången sprungit ett tävlingslopp med tidtagning med chip. För många år sedan sprang jag Vårruset, men det är så länge sedan att jag knappt minns det.
Hur har jag då "laddat upp" inför loppet sedan jag skrev det första inlägget i maj?
Jag började lite fint med att vila mig i form, men när sommaren närmade sig började jag se till att jogga för att öva inför loppet.
Där visade det sig att målet med ett tävlingslopp med tidtagning var ett bra sätt att få mig själv ut på löparbanan.
Det blev lite jogging även utomlands på semestern.
Idé
Efter semestern kom jag på en idé! Jag kunde kombinera transport från jobbet med vardagsmotion och jogging-träning. Så i ett antal veckor gjorde jag ganska exakt så som du ofta kan se i "tips och trix för att komma igång med motion" i tidningar, jag gick av flera hållplatser hemifrån och vissa dagar promenerade jag hemåt, andra joggade jag hemåt.
Det blev lite jogging även utomlands på semestern.
Idé
Efter semestern kom jag på en idé! Jag kunde kombinera transport från jobbet med vardagsmotion och jogging-träning. Så i ett antal veckor gjorde jag ganska exakt så som du ofta kan se i "tips och trix för att komma igång med motion" i tidningar, jag gick av flera hållplatser hemifrån och vissa dagar promenerade jag hemåt, andra joggade jag hemåt.
Eftersom jag har en tendens att ha saker med mig när jag är på jobbet blev jag tvungen att jogga med ryggsäck, vilket gjorde att det blev ganska tungt. (trots att jag var taktisk och minskade vikten på den under joggingturs-dagarna.
Men, mentalt var det mycket bra på loppet då jag kunde tänka "Åh vad skönt att jag inte har en tung ryggsäck nu när jag springer".
Loppet
Det lopp jag var med i var Kretsloppet i Borås. Dagen bjöd på solsken och löparfest med en hel del folk.
Lite uppvärmning med Friskis och Svettis var bra för att komma igång och när nedräkningen började för loppet kändes det spännande och jag var taggad att springa.
Som vanligt blev jag väldigt sugen på att springa lika fort som alla andra (tävlingsmänniskan finns där inne), men någonstans i bakhuvudet fanns tanken att "Spring för sjutton inte så fort som alla andra, då kommer du inte ha någon ork kvar sedan, tänk på att springa i en takt du tror kan funka hela vägen"!
5 km var inte lika populärt som 1 mil, men det passade väldigt bra då det var ganska lugnt och skönt i spåret, men ändå en hel del folk som sprang.
När jag kommit i mål på 32 minuter efter att ha joggat hela vägen, utan att ha gått i några backar, men blivit omkörd lite då och då av personer som varvade jogging med att gå - kände jag mig mycket stolt!
Härnäst?
Funderar nu på vad nästa steg ska bli och jag har en liten idé: Jag tror jag vill ordna ett kompis-jogging-lopp!
Någon som ställer "opp"?
